Vår viktiga statsbärande minister!

09 augusti 2010 at 07:09 (Moderat) (, , , , )

Herr Fred Rein besökte förgverkstaden och fick utala sig om de viktiga boken om de viktiga svenskarna. Det visade sig att en stadsmnister var upptagen i den. Fred Rein slår sig glatt på bröstet och tycker att det var roligt (att han var med). Sedan visade sig att det var en mås som grundade Almedalsveckan som var den viktiga personen.

Fred Rein står givetvis kvar med sin uppskattning och vi på Tokstads redaktion förvånas.

Leekatten Tok

Direktlänk Kommentarer inaktiverade för Vår viktiga statsbärande minister!

Svinet i svinvaccinet!

12 november 2009 at 09:25 (Okategoriserade) (, , , , , , , )

ggrrisDet visar det sig att viljan att vaccinera sig varierar mellan svenskar och invandrare. Religionsnormer om att t.ex svin inte är en föda och givetvis inte en ingrediens i ett vaccin påverkar.

Att nu många i invandrartäta områden avstår vaccin kan ju bero på svinfettet som ingår. Ansvariga i sjukvården vill inte ta svinfettet som en orsak till att folk avstår vaccineringen utan beklagar att alla inte tar vaccinet. Från invandrarhåll klagas på att det inte får någon information. Frågan är vilken information som ska gå ut?

Då finns ju frågan om detta med att lära sig svenska och delta i samhällsdebatten i Sverige och mindre om vad som sker i ursprungsländerna. Ska de som bor i Sverige vara svenskar eller ska de betraktas vara utslängda från sina hemländer? Är det på tiden att diskutera frågan? Det betyder inte att  idén om det multikulturella samhället orsakar framväxten av kulturella enklaver i vårt samhälle. Sverige som ett kulturellt sammansvetsad nationalstat visar på oförmåga att erbjuda ett fullvärdigt medborgarskap åt allt fler medborgare med en annan kulturell bakgrund.

Tokstad tillhör ett av Sveriges mer exportinriktade företag och en grund för vårt välstånd. Vad alliansregeringen vid beslutet om upphandlingen av vaccin inte tog hänsyn till var att alla svenskar inte anser sig som homogena svenskar utan svenskarna är numera en mycket hettrogen grupp. Det är på tiden att fråga sig varför staten endast tar ett ansvar för de två första åren av en asylsökandes uppehållstillstånd medan tiden till egen försörjning är i snitt sju år! En medvetenhet som inte tagit sig in i regeringen.

Frågan om svinen blir en vattendelare där religion ingår som en klar ingrediens i samhällsdebatten. Allt ifrån maten till hundar påverkar vad som kan vara normalt i Sverige. Anse att mångkulturen är bra måste vi även fundera på hur den ska utformas i Sverige. Finns det något bra exempel på att mångkulturen fungerat mer än som politiskt slagord?

Leekatten Tok

Direktlänk 2 kommentarer

Hej Tokstan!

03 oktober 2009 at 06:40 (Kontakt redaktionen, Sumpen) (, , , , , , , , , , , , , , )

Wälkommen till WordPress.com.

Det fanns för länge sedan en liten stad som hette Tälje. Människorna som bodde där var snälla, men de hade inte mycket vett i skallen .  De bar sig ofta så tokigt åt att folk i andra städer retades med dem och kallade dem Tälje tokar.
själva var de nöjda och tyckte att de ordnat det så fint och förståndigt i sin stad. De hade hus och gårdar och till och med en kullerstensgata.
Där hade de lagt av stora, runda kullerstenar, så när vagnarna körde på den så hoppade och gnisslade det så täljeborna tjöt av förtjusning.

I staden fanns en kyrka, och vid Roliga gatan glashuset. Där brukade karlarna samlas och resonera om hur de skulle sköta saker och ting. Prata var de bra på, men vad som sedan bestämde var inte alltid mera klent med. Som den moderna utvecklingen även nått Tälje så har numera även kvinnorna gett sig in i debatten fast goda resultat har likväl lyst med sin frånvaro.

Tokstan har fått en granskande webplats. Redaktionen kommer att arbeta med att analysera de goda uttalanden som görs i Tokstan. Den politiska inriktningen på analyserna kan variera. De kan vara seriös eller mindre seriös på samma sätt som sakligheten kan variera. De personer och grupper som redovisas har på olika sätt utmärkt sig för framåtskridandet i Tokstan.

Då Tokstan inte är isolerad från den globala verkligheten kommer även viktiga utombyhändelser att redovisas.

Några grövre kommentarer tillåts inte. Det positiva ska på något sätt redovisas.Platsen är  öppen för seriösa skribenter som på frivillig nivå kan delta i granskning och analyser. Det är bara att anmäla sig genom att skriva en kommentar här till moderatorn med uppgift om e-post för fortsatt kontakt.

Redaktionen

Leekatten Tok

VD/ Redaktionchef/ Ordningsman

Tälje Tokar i Sven Delblancs Åminneböcker

Sven Delblanc skrev förordet till Författarförlagets återutgivning av Torsten Kassius Den gamla fabeln om Tälje Tokar. Boken hade tidigare 1948 0ch 1950 kommit ut i två volymer. Böckerna hade inte fått något speciellt gott mottagande. Gunnar Ekelöf skrev en hyllande recension men det var han rätt ensam om.

Berättelserna om Tälje Tokar är så kallade toksagor. De ingår i en svensk muntlig tradition. När jag var liten läste jag åtminstone en barnbok fylld av såna sagor från Tälje.

Kassius återberättar inte bara dessa historier utan binder en intrig och lägger till en stor mängd orientaliska gamla historier. Och hans Tälje Tokar börjar som de vise männen från Tälje. De lär sej den tokiges väg i mitten av första volymen.

Delblanc skriver att Kassius bok kommer ur ”en burlesk, blodfull och i grunden folklig tradition”. Han hyllar också hur tider och orter blandas.

Två av de historier Avskummet berättar för varandra på uteserveringen i Sven Delblancs Åminne nämner Tälje Tokar. Den ena mest i förbifarten medan den andra där Berättaren säjer sej ”frisera Svenssons ludna idiom”…”för att hedra den vise och sorgsne mästare som bäst av alla berättat uppbyggliga historier om Tälje Tokar.” Alltså Torsten Kassius.

Svenssons berättelse är inte från Kassius utan går att känna igen som ”Broder Alberto” i Boccaccios Decamerone. En munk, eller här en prost lurar i en dam att ängeln Gabriel kommit till honom i en dröm och blivit förälskad i frun i fråga. Munken ställer osjälviskt upp med att låta Gabriel besitta hans kropp. Och frun får om natten besök av en ängel.
Här lurar prosten i tokan att han är den Helige Ande snarare än ängeln Gabriel och till skillnad från hos Boccaccio med dess uppbyggliga slut där munken får vad han förtjänar slutar det lyckligt för alla parter.

Det fabulerande draget i Åminne minskar lite i följande fortfarande läsvärda tre volymer. Men Stadsporten, den sista delen börjar med en satirisk historieskrivning över staden Tälje. Här lånat från den nordiska mytologin.

Verksamheten på bloggen kommer att bedrivas med beaktande av Lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Inläggen är i satirens  form.

Direktlänk 1 kommentar